Hoppa till sidans innehåll
Foto: Picasa

Dramatik i Vasaloppsskogarna

2013-08-30 12:58
En sensommarfredag i augusti packade 30 löpare och en tävlingschef in sig i minibussar och personbilar med siktet inställt på Sälen. Nu skulle årets löparutmaning avgöras!
  • Uppdaterad: 2016-06-07 20:29

9 mil. 10 löpare. Gånger 3.

I årets VasaStafett 2013 representerades Medåkers IF av 3 lag.

Vi åkte upp med mottot "vi gör det här som en rolig grej", men ju närmare resmålet kom, desto mer började lagkänslorna och tävlingsinstinkterna att vakna hos var och en...

 

Väl framme i Kläppens stugby, och de så påpassliga gulsvarta stugorna, började uppladdningen lite lagom med dopp i utomhusjacuzzin och mat.

MIF-stugornajacuzzi

När samtliga deltagare anlänt, började den utmanande planeringen av logistiken att ta form. 31 personer samt 6 fordon skulle under morgondagen transporteras längs med 10 sträckor, från Sälen till Mora.

logistik

Löpare skulle lämnas i tid till sina respektive sträckor, löpare skulle hämtas upp när de gått i mål på sin sträcka och växlat till nästa lagmedlem... Då det bara fanns 1 person extra utöver laguppställningarna, skulle det mesta av detta utföras av löparna själva. En riktig härva som nu skulle redas ut...

 

24/8 Lördag kl. 06.30

Lördagmorgon och tävlingsdags! De första och andra sträckornas löpare gav sig av tidigt på morgonen mot startplatsen.

Resten av stugorna vaknade också så sakteliga till liv efter en sen kväll då logistik, transporter, skjutsar, tider och diverse tävlingstaktik avhandlats med allt större nervositet och för all del förvirring, blandat med den allt ökande tävlingsnerven och tankar om den egna prestationen. Till slut infann sig ändå ett lugn för var och en (?) med tanken "Det löser sig!", och de flesta fick en god natts sömn.

Tillbaka till lördagmorgonen och start! "Kallt så in i fy f'n". Ett 6-gradigt Sälen tog emot de första löparna, som här hämtade ut chipen som skulle fungera som budkavel i växlingarna.

De nio milen inleddes med en första lång backe, väl uppe på toppen gick det sedan utför en bit, men spåret bjöd sedan på en extra knäpp som nog överraskade många, som då bytte till gåtakt. MIF:s startlöpare; Mattias, Bengt-Ove och Micael började här resan mot Mora för de tre MIF-lagen, och tävlingen var igång!!

 

Efter den första sträckan ledde lag 3 med 22 sekunder över lag 1. Lag 2 hade halkat efter med en kvart. Lag 1 tappade sedan på sträcka 2, medan lag 2 gjorde en fantastisk upphämtning. Vid växlingen till sträcka 3 ledde nu lag 3 med 3 minuter över lag 2. Lag 1 hade 20 minuter att ta igen!

pontusjohan

Under de kommande sträckorna mot målet i Mora kämpade lag 3 magnifikt med att behålla sin ledning, men tidsdifferenserna krympte alltmer emellan lagen! Alla började förstå att det här skulle kunna bli en jämn historia och sluta precis hur som helst!! Varje minut var betydelsefull! Varje sträcka, varje löpares insats var viktig! Nog fanns det löpare som sprang över sin förmåga nu, löpare som var rejält övertända när de sprintade iväg i 100m-tempo efter att ha fått budkaveln från sin laglöpare....

anitamarko

Löparna hejade solidariskt på varandra, på alla lag, på alla platser där man kom åt att stå bredvid löparspåren och vid kontrollerna, för att ge extra kraft åt såväl lagkamrater som motståndare. Tävlingshornen växte ut hos de löpare som skulle ge sig ut på sin sträcka, när de fick höra hur jämnt det var mellan lagen. "Nu j'vlar kör vi!!!!"

hassemathias

Vid växlingen, sträcka 8, var lag 1 helt plötsligt ikapp lag 2 med bara 1 minuts differens. Lag 3 hade fortfarande 10 minuters försprång, men vid växlingen till sträcka 9 växlade alla tre lagen inom 10 minuter. Tidsdifferensen mellan lagen krympte ännu mer till sista växlingen, till ynka 5 minuter, och de 9 milens löpande skulle nu avgöras på sista sträckan!!! Avslutningen skulle bli rafflande!

 

Ett nervöst gäng stod slutligen vid upploppets början i Mora. Nu var all logistik överstökad, alla var i Mora, alla utom 3 återstående löpare – som nu gjorde upp om den slutliga segern på den 10:e, och sista, sträckan! Vem skulle det bli? Vem skulle dyka upp i kurvan? Skulle det vara Malin, Mattias eller Roland? Fanbäraren skakade av nervositet. Löparna stod och svettades med stirrande blick mot kurvan. Inte släppa blicken. Nu borde någon komma!

Ett pling! En förvarning från arrangörernas löparbevakning! Mattias hade nu 600 m kvar till mål – lag 1 stod som segrare!

Med glädje samlades nu de gulklädda löparna för att ta emot sina kamrater i kurvan och tillsammans, jublande, springa in över mållinjen, under de historiska orden "I fäders spår – för framtids segrar." Och där kom han!! En gulklädd, svettig Mattias! Samtliga löpare stämde nu upp i segerspurten med ett jubel, som dock kom av sig snabbt då Mattias, som redan hade bra fart under dojorna, ökade takten ännu mer för att springa om framförvarande lag – ett helt knippe!

Istället för att jubla, fick nu alla lägga sin kraft på att haka på slutlöparen för att få till en någorlunda gemensam målgång. Mattias däremot hade siktat in sig på att passera den framförvarande, blåa jätteklunga för att plocka placeringar. Tanken slog honom aldrig, att denna blåa klunga inte alls motsvarade 10 olika lag = 10 placeringar, utan ett enda, komplett lag som ville följas åt, precis som vi, över mållinjen...

Ett utdraget Medåkers IF stapplade till slut in i mål, pustande och skrattande.

Proceduren upprepades ytterligare 2 gånger, då även Malin och Roland fick eskort in i mål. Speakern i målområdet började misstänka att vi var ett Stockholmslag. Vi ägde målområdet!

Upplopp Lag 3

Malin "eskorteras" i mål!

Upplopp Lag 2

Och även Roland!

Till slut kom fötterna ner på jorden igen. Medaljutdelning, diplom och fotografering.

Lagfoto

Sedan väntade ett svalkande dopp i Morasjön för de vågade. Efter en het dag i gassande sol var det nu skönt att kyla ner sig, tvätta av sig Vasaloppsspårens damm och skölja bort dagens känslomix av nervositet, stress, väntan, adrenalin, frustration och glädje.

Den där sågsspånsklädda uppförsbacken på sträcka 3 ("Djävulens påfund") där fötterna bara sjönk ner i spånen, de där knotiga, trånga stigarna på sträcka 2 som slet på både fötter och höfter, den där never-ending-backen där slutspurten på sträcka 7 skulle pressas fram, den där känslan av att "nej, nu blir jag funktionär isället", den där pulsen som låg oroväckande nära, kanske till och med över, mjölksyregränsen, den där värkande hälen, nacken, höften, den där sträcka 4 som skulle vara "precis lika lätt som 12:an hemma i Medåker", den där dammiga, vindstilla uppförsbacken i gassande solsken, de där mottagande funktionärerna i sträckans mål som sa: "vila här – vi kommer med vatten, fort".

Allt var nu avsköljt och bortskrubbat. Nu fanns bara känslan av den avklarade prestationen kvar! Ryggen som man gick förbi, de fina utförslöporna, tiden och sträckan som man klarade, budkaveln som lämnades över, laget som gick i mål.

middag

På strandrestaurangens uteservering intill Morasjön kunde alla till slut fylla på med välbehövling energi inför kvällens hemfärd. Under den ljumma sensommarkvällens sol reflekterades det över bedrifterna, sträckor analyserades och så smått började nya planer smidas inför nästa års stafett...

 

Ett stort tack till de sponsorer som hjälpte Medåkers IF:s löpare att medverka på denna löparfest i Fäders spår. Tack för er hjälp med att ordna fordon och med finansiering av tävlingströjor:

Br Kölds Åkeri,

Linus Englunds Måleri AB

Björkmans Bil i Västerås,

Pinocchio Teknikinformation AB,

Intersport BigInn i Köping

 

kamrater

Skribent: Katja Makkonen
  
  

SISU_Webb_Banner_170X170_samverkan

 

Postadress:
Medåkers IF
Anita Tjerneld, Svillinge 227
73273 Fellingsbro

Kontakt:
Tel: 0731-811837, 0589-66 00 14
E-post: This is a mailto link

Se all info